30 augusti, 2010

Din hand i min - föralltid

Hej!
Jag har tidigare skrivit om min lilla mormor
-min lilla älskade mormor-
Tänk vad ålder tar ut sin rätt,
alla år av hårt arbete, alla minnen som finns
bevarade i hennes hjärta, alla stunder av lycka
och de små stunderna av sorg.
Funderar ibland på hur den känslan är
när man inte längre klarar av att ta hand om sig själv.
När benen inte bär och när kroppen inte orkar.
När minnet ibland suddas ut och man fastnar i orden.
Jag vill veta allt, jag vill minnas
det min mormor minns och bära det med mig,
berätta och föra det vidare.
Det är verkligen en ära och även ett arv
att få ta del utav det vackra som historien bär med sig.
-Jag älskar dig mormor och jag är så glad att du finns-

3 kommentarer:

  1. Nydelig tekst! Jammen er du heldig som har en mormor som vil fortelle! (og jammen er hun heldig som har en som ser verdien av å lytte til en som har levd en stund!) Tror det er dyrebar bagasje å ta med seg videre i livet! Ha en fin kveld:)

    SvaraRadera
  2. Nu fick jag ståpäls och rysningar i hela kroppen,Vad underbart skrivit.Bara så fint.Ha det bäst rara du Kram Rita ♥

    SvaraRadera

Vad glad jag blir att du hittat hit och ännu gladare att du skriver några rader. Tack snälla gulliga DU!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails