Några intensiva veckor har passerat och jag är
trött i både kropp och själ
Ni som inte orkar läsa en C-uppsats i föreningsliv slutar läsa här.. ;)
Behöver bara ventilera mig en aning.
-
Jobbet har tagit mycket tid och energi vilket det ska få göra i perioder men den stora energislukaren är innebandyn och föreningen för tillfället.
Har inte haft den känslan tidigare.
År 2007 startade vi, ur ett ungdomsprojekt rent formellt en innebandysektion i vår förening.
Idag är vi ca 150 innebandymedlemmar och har ett gäng aktiva lag i seriespel.
Det har många gånger varit enorma arbetsinsatser och många långa timmar av ideéllt arbete men det har hela tiden varit kul. En glädje som varit starkare än de jobbigaste tyngsta stunderna vilket gjort att man orkat driva allt framåt.
Så otroligt många härliga människor, barn och ungdomar som det är värt att jobba för.
-
Under denna säsong har vi fått fatta en del tunga och trista beslut gällande bland annat alkoholpolicy och andra (o)sportsliga uppträdanden som dessvärre på vissa plan påverkat det rent idrottsliga resultatet. Dock en viktig ståndpunkt att stå upp för när man har en föreningsmanual och policy att följa. Allt blir inte alltid som man tänkt sig, det är bara att gilla läget och ta tjuren vid hornen. En del av denna fantastiska idrottsvärld.
-
Vi har visioner och det är en del utav drivkraften till att i alla fall jag har kämpat stenhårt för att vi ska nå målen.
Men jag är trött...
-
Funderar en hel del på hur det skulle vara att bara få vara när man stänger av jobbet på kvällen. Tänk att få lägga sina timmar på att kanske åka och träna för sin egen skull, softa och ta kvällen som den kommer tillsammans med barn och familjen. Trycka på "fuck off knappen" när det ringer morgon-middag-kväll om innebandyrelaterade frågor. Bara slumra till på soffan en stund utan att ha innebandy i huvudet 24 timmar om dygnet.
Jag kan ju inte säga nej...
Kan inte någon hänga upp mig ett tag så jag bara kan få kika på.
Slippa ta i allt och bli indragen i allt?
-känna hur vinden blåser eller bara flyga dit-
"det finns ju så mycket annat här i livet
som all denna extra tid även skulle kunna läggas på"...
Nu kommer vi glädjande att få in en energisk, ambitiös och otroligt kompetent ledare i föreningen så jag hoppas han kan smitta av sig med lite energi till mig för jag behöver den som mest just nu.
Ta hand om er
Kramar Anna
Åh det lät som en trött Anna! Det finns ju en gräns för vad man orkar även om det är kul, hoppas du kan hitta lite att delegera bort. Jag har själv det där livet du beskriver, tränar 3 ggr i veckan och gonar mig rätt bra med familjen. Men oj vad jag kan sakna det fartiga livet som idrottsförälder och engagemanget, men barnen blev stora och hittade på annat :=)
SvaraRaderaKram camilla
Men Anna!
SvaraRaderaSå ska du inte behöva ha det. Du måste avsäga dig lite jobb och få avlastning. Och du har ju ställt upp så mycket och jag tror att alla andra skulle förstå (annars är de inga snälla kompisar). Det är ju meningen att det skall kännas kul och inte att det blir för mycket. Du måste säga ifrån. Du är ju bara människa. Det är ju meningen att det ska kännas givande att arbeta ideellt men inte så pass mycket att du tänker på det 24-7. Nu ska du ta och tänka på dig själv och dina andra intressen, annars kanske du går in i väggen. Hoppas du inte tar illa upp av mina ord.
Önskar dig en trevlig kväll.
Varma kramar Inka