Nyårsafton var trevlig, att vi var närmare 25 personer märktes faktiskt inte. Tiden bara sprang iväg efter lite lekar i form av musik quiz och "så skall det låta". Vissa uppskattade det mer än andra..= )
Tolvslaget gick till skumpa och raketer och givetvis nyårskramar. Själv fick jag "ta hand" om Vanesa som tyckte det var läskigt. (Hon hade inte tidigare firat nyår som vi med raketer och annat) När vi dagen efter pratade lite mer om det tyckte hon att det läskigaste hade vart TV'n...?!
- Han lät så läskig när ni skruvade upp volymen och han pratade (ring klocka ring...Jan Malmsjö)
Hur som helst så var kvällen/natten trevlig.
Dagen efter gick vi ut i det härliga men kalla vädret och gjorde upp en brasa och grillade korv.
Idag har vi varit vid skolan och åkt skridskor, mysigt..Ska nog försöka dra ihop ett gäng och lira lite hockey någon dag!
Sist men inte minst har jag tänkt mycket på mitt telefonsamtal som jag hade i morse med en nära vän där livet totalt kastats omkull.
Ett besked, ett samtal, ett budskap som ingen vill ta i sin mun, framföra, ett ont måste...
Har skrivit det förut, skriver det igen, hur säger du till dina älskade barn att livet är på väg att ta slut och att de skall fortsätta "resan" utan dig? Hur går man vidare... Så obegripligt och så fruktansvärt skrämmande!
Detta samtal skulle ske nu på en gång för tiden håller på att rinna dem ur händerna...
När jag fick reda på att skitsjukdomen drabbat dem igen för ett antal månader sedan skrev jag ett mail där jag la in texten från Ted Gärdestads låt Himlen är oskyldigt blå, här kommer den igen för just dem denna dag.
Alla kramar och kärlek till dem..
Återigen får det mig att tänka på hur fantastiskt bra jag/vi just nu har det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad glad jag blir att du hittat hit och ännu gladare att du skriver några rader. Tack snälla gulliga DU!